Dels för att jag som sagt inte rörde på mig, inte ens en liten promenad, men också för att jag glömmer att dricka vatten när jag är hemma.
På jobbet är det inga problem för där åker jag ingenstans utan vattenflaskan.
Jamen vad händer då om man ligger still i nästan tre dagar, inte dricker något vatten och trycker i sig massa socker som man inte heller är van vid?
Jo man känner sig som en för uppblåst ballong som är på väg att spricka. (lägg till lingonvecka också så blir allting mycket härligare).
Jag kom ju iväg och tränade i tisdags och det var då jag märkte hur hela min kropp skrek av vatten. Börjar sen fundera på att jag nog inte har varit ordentligt nödig (varken nr 1 eller 2) på flera dagar.
Igår satte min mage igång igen. Och det med besked. Trodde ett tag att jag skulle bli tvungen att kliva av tåget (vilket skulle kännas dumt eftersom det var jag som körde) och gå i nån buske eller så. Men jag lyckades ta mig in till stan. Magknip så det stod härliga till. (tarmknip, mensvärk och träningsvärk samtidigt. Halleluja)
Några timmar senare, efter matrasten, så åker jag iväg och halvvägs så riktigt känner jag hur kissblåsan fylls på, droppe efter droppe. Inser att den här gången kommer jag inte kunna hålla mig in till stan. Slutdestinationen har visserligen en BajaMaja men den vägrar jag att gå på.
Tur för mig att det var mörkt ute för det var bara att slita åt sig papper och dra till skogs. Säga vad man vill om konduktören jag hade med mig men i den här typen av "krissituation" så är han en av dom bättre. Nu är ju inte jag den som är speciellt pryd men det är en sak att springa på toa och en annan att sätta sig på huk i skogen.
Det känns bra att jag inte har något inbokat utanför hemmet idag för det kan behövas närhet till toan idag också.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar